Garden show i slottsträdgården

Dagen började med att jag steg upp med Edith 05.15 som då redan varit vaken ett tag, på frukosten spillde sen Viggo ut, inte ett, utan två fulla glas med mjölk över det dukade bordet, golven och hans stol (dessa spillda glas alltså utöver Ediths måltidsenliga spillande och matkastande). Det var helt enkelt en otroligt seg start på helgen. Ut ur dörren kom vi till sist och jag köpte en iskaffe och en mandelcroissant på superfina stället Noir och livet ljusnade avsevärt, när vi närmade oss The garden show skulle jag vilja påstå att det var på topp! Edith somnade i vagnen och vi gjorde en barkbåt med Viggo, hoppade i halmen, hälsade på höns, tittade på blomster och åt alla världens möjliga blad som Antonin glatt berättade om. Barnen var glada och gick med på att hålla handen när vi valsade genom folkmassor och blomsterstånd och det var sådär drömmigt idylliskt.

IMG_4710

IMG_4718

IMG_4721

Medan resten av familjen lummade iväg till en plats under träden stod jag i kö till pastasalladen med vilda örter och pesto och jag var den näst sista personen att hinna beställa innan det tog slut! Vilken sanslös vinst när man är en familj på blodsockerfallets branta kant.

IMG_4723

IMG_4725

IMG_4727

Mätta, glada och nöjda traskade vi hem genom sommarmalmö och längs vägens kanter plockade jag ihop en bukett till köksbordet. Vi hann även köpa med oss melon på Davids hall så Antonin slängde ihop vattenmelonpinnglass när vi kom hem och himla tur var det! När vi skulle äta middag grät Viggo stora tårar och kanske har han fått höstblåsor i munnen, det ända som lindrade var iskall nygjord melonglass! Vilka små turnissar vi är ändå. Haha, och lite lustigt att jag visst inte fick för mig att ta en enda trädgårdsbild på hela dagen, det var barnens dag helt enkelt 😉

johanna

Hus och trädgårdsdrömmar som ömmar

IMG_4697

Jag är liksom en själ som är gjord för att pyssla om känsliga blommor, för att trampa barfota i det daggvåta gräset och lyssna på vinden i träden. Jag är inte alls gjord för att dela en plätt gräsmatta i stan med ett gäng obrydda rökare. Jag är liksom en själ som är gjord för att pyssla om känsliga barn, för att lyssna på dem, hålla dem i famnen, hitta på lustiga spratt. Jag är inte alls gjord för att jobba timmar på heltid. Därför skaver det så det värker, det där livet. Att våga säga nej till jobb för att jag inte vill det där heltidslivet, för att jag kvävs utan min frihet, tappar fotfästet för det känns som att jag skänker livet åt någon annan att leva. Det är så svårt. Jag vågar ofta inte ens säga det högt, att jag inte önskar det livet, för att jag inte vill trampa på någon annans valda eller ovalda väg.

Jag är liksom en själ som går sönder när jag manglar magkänslan, den där magkänslan blir som ett öronbedövande, vibrerande dån i hela kroppen. Ibland vill jag bara få det på ett papper, ”kan ej jobba heltid, stort behov av natur, familj och vänner”. Allt som står på ett papper med rätt underskrift är ju sant! 😉

Kanske i en framtid med stora barn att det livet känns helt ok och till och med väldigt kul men just nu trillar jag sönder minut efter minut efter klockan tre. Tack och lov för att det då finns en Maria med en trädgård som kramar och säger ”jag ser det” och bjuder på kaffe och dumle och trädgårdshäng.

IMG_4684

IMG_4687

IMG_4695

johanna

Källarröj och garderobsrens

2016-05-25 17.41.17

Att rensa är en konstform. Vad mer kan man säga. När nostalgin tar tag i en blir det alldeles för mycket prylar kvar. Men sen händer det plötsligt att man är ”duktig” och alldeles för mycket ryker.

Hur som haver så inser man ju snabbt när man får barn att om man sparar på allt så får man snart själv inte plats hemma. Sen min son föddes har jag därför blivit bättre på att stå på loppis. Det blir ju i slutändan en helt utmärkt byteshandel. Man säljer ut vinterns för små byxor och köper nya i hans nya storlek. Johanna och jag som brukar stå och sälja tillsammans brukar alltid bli lyckliga när vi efter en barnloppis gått plus minus noll.

Den här gången rensar jag inte ut för barnloppis. Nu är det Kungsloppisen som går av stapeln nästa helg och jag ska även försöka rensa ut bland mina egna prylar. Lättare sagt än gjort..

signatur_moa

Syrener, sommarlängtan och det bästa som finns

Förra veckan skulle jag köpa ett par skor till Viggo av en kvinna i en fb-grupp och tog med mig Viggo på hans cykel. Det är ganska sällan som det är bara han och jag så det känns alltid så speciellt att få en helt egen stund med honom. Han ställer tusen frågor och delar med sig om sina finurliga funderingar och han är bara det bästa som finns. Jag längtar så otroligt efter landet såhär års och sörjer lite att mina barn inte kommer leka samma slags lekar, inte veta vad ett ”sårblad” är, inte gnugga spott där de bränt sig på brännässlor, inte få se vart mjölken kommer från eller leta efter vart katten fött sina kattungar. Är så glad för att Viggo har samma blomstrande intresse som jag för allt som växer och spirar! Nämnde lite snabbt att vi skulle gå förbi syrenerna (så jag kunde sno med mig några till köksbordet) och när vi sen begav oss hemåt utbrast han ”nu ska vi gå och titta hur syrenerna ser ut mamma!” Min mamma sa alltid att jag ”fyller år när syrenerna blommar” när jag var liten och inte kunde mäta tiden utan bara längta oerhört efter den där födelsedagen. Kanske därför de ligger mig så nära om hjärtat.

IMG_4576

IMG_4575

IMG_4573

IMG_4570

Fast när man kommer hem med en solfdoftande son som har händerna fulla av syren och man dessutom fått med sig ett par nya sneakers till fyndpris då är det ganska fint att bo i stan ändå!

johanna

Tre onsdagstips

1. Finns det något mer beroendeframkallande än bröllopsplanering? Efter fyra år som gift så kan jag fortfarande halka in på sidor som Style Me Pretty. Har ni inte hittat dit innan så vet jag inte om jag ska tipsa er eller varna er. Det kan bli många timmar av att bara sitta och bläddra bland en massa vackra bröllop.

Fotograf: Charla Storey Photography, www.stylemepretty.com

2. Var fanns denna skötväskan när jag var mammaledig? Okej, den kostar skjortan. Men för den hisslöse som kånkar allting upp och ner för trappor är en ryggsäck guld värd. Att den går hem hos både mamma och pappa gör ju också att den dubbleras i värde. Hade inte haft något emot att använda den när skötväsketiden är förbi heller.

www.itskaos.com

3. Jag kan inte gå till Søstrene Grene utan att köpa något. Jag skulle bara heter det.. Just nu säljer de ursöta förkläden med mera till barnköket. Svårt att motstå något så fint som en miniatyrgrytvante.

sg

signatur_moa

På somrig dejt

Äntligen, äntligen gick vi på dejt! Har pratat med Maria flera gånger om hur sämst jag och Antonin är på att fråga om barnvakt ”fråga mig då, fråga mig nu” sa hon plötsligt och jag blev helt paff. ”Jag kan de flesta dagar nästa vecka, säg en dag bara”, onsdag eller torsdag hasplade jag ur mig och onsdag blev det. Maria och Clara passade våra kids medan vi cyklade iväg till slottsträdgården.

Jag hade blivit hastigt inringd på jobb och kommit hemsläpandes med tidernas huvudvärk, kurerade mig med dusch och kaffe men hann inte fixa ett dyft till vår dejt men det hade Antonin. Öl och chippe på en filt i solen alltså.

IMG_4440

Sen strosade vi runt i trädgårdslandskapet och försökte namnge så många blomster vi kunde och Ante visade mig såklart alla ätbara växter han läser om i skolan (han läser skogsträdgårdsbruk). Åt en blomma som smakade som något slags skogens godis.

IMG_4444

IMG_4450

IMG_4448

Är så glad att vi delar samma drömmar om livet jag och Ante. Kids, trädgård, pengar så man har det bra och tid i överflöd. Lite så är livsplanen, och ett hus!

johanna

 

En trädgårdsfest i stan

Clara och Maria är riktiga kalasfixare, ”på tisdag blir det grill i vår trädgård, kom efter förskolan”, sen fixar de rena festen mitt i veckan. Ja, alltså fest för oss vardagspusslande småbarnspäron iallafall. Maria som den stjärna hon är gav mig en (alkoholfri) drink med jordgubbar och beordrade mig att sätta mig ner medan hon tog Edith på höften och fixade vidare medan Viggo alldeles utslagen av solen somnat i vagnen. Kan inte beskriva lyckan och lyxen att få trädgårdshänga med vänner och bli helt ompysslad. Titta bara!

IMG_4421

IMG_4436

IMG_4428

Maria är akrobat och dramapedagog så lite cirkus blir det alltid. Min älskade unge som envist ska ha ”nyckelpigebyxorna” på sig och inte shorts.

IMG_4425

Fick dessvärre ingen bild på hela det kalasande sällskapet, bara den minsta och mest otåliga lilla middagsgästen, ni får föreställa er härligheten helt enkelt 😉 TACK HELA LIVET vill jag säga!

johanna

 

 

 

 

Eld och vitsippor på landet

När allt blir som man tänkt sig fast inte alls, för aldrig hade jag kunnat föreställa mig att det skulle bli så bra. Vi gick till skogen med mamma, ”öppna lyckan” som grannen kallar det, där vi lekte som barn. Minns hur vi smög fram till de enorma grävlingshögarna, doppade fötterna i bäcken och berättade spökhistorier för varandra om älvorna som dansade och skulle fånga oss för evigt. Vi blev så rädda att vi sprang över det öppna, daggvåta gräset på fälten hela vägen hem. Nu vandrade mina barn omkring där bland vitsipporna och samlade pinnar och tittade på nyckelpigor eller ”pig” som Edith kallar dem.

IMG_4290

IMG_4293

IMG_4272

IMG_4310

Hemma igen hos mormor klättrade Viggo upp i trädkojan och ville aldrig komma ner igen, vi hälsade på hönsen (där mormor förvånat hittade sina läsglasögon) och katten och grannens kor och på kvällen tände vi den stora elden medan Edith sov i vagnen. Mormor fick springa efter vattenslangen för att rädda äppelträdet när vågorna steg mot sommarhimlen i kvällningen. Det var sådär drömmigt perfekt!

IMG_4330

IMG_4333

Tacksam att mina små stadsungar får uppleva mina barndomslandskap på landet, det är liksom helt andra slags lekar som bor där.

johanna

Renoveringsobjekt

Jag och min man kommer aldrig äga ett hus. Det är vi rörande överens om. Mycket på grund av vår ovilja till att behöva renovera och ”hålla på”. När vi kollade lägenheter så var kravet att det inte skulle vara ett renoveringsobjekt. Det betyder inte att jag vill ha en topprenoverad lägenhet. Små projekt kan vara kul, men större projekt som att riva ut kök och badrum gör mig helt matt. Med det sagt så köpte vi en lägenhet för en sisådär fyra år sedan där vi tyckte att det enda som behövde storrenoveras var duschen. Vår dusch är egentligen en gammal klädkammare som nu utgörs av en orange plastmatta och kakel fullt med borrhål. Det har sedan visat sig att det är lättare att stänga dörren än att ta tag i denna renovering så det har halkat långt ner på prioriteringslistan. Nu har jag fått för mig att jag ska börja skrapa ihop ork och pengar och göra det till 2017 års projekt (likabra att vara realistisk och inse att inget kommer hända i år heller). Men självklart har jag i fyra år hunnit gå och fundera på hur det ska se ut.

Är lite löjligt förtjust i den här färgen på kakel som min mormor och morfar hade i sitt gamla badrum.

www.byggfabriken.com

Och så hade jag inte tackat nej till ett golv som ser ut något så här

www.byggfabriken.com/

Lite så här fast ändå inte. Rätt färgskala i alla fall.

www.byggfabriken.com

Men jag kommer väl hinna ändra mig tio gånger om innan vi kommer till skott..

signatur_moa

Malmötips, slottsträdgården

Malmö er ikke byen med de store turistattraskjonene, men den har mange små fine perler rundt om kring.  En av de, er Slottsträdgården’s kafé omgitt av en enorm vakker hage. Vi gikk dit for å lunsje på Kristi Himmelfartsdag som en liten miniutflykt ettersom solen skinte og vi alle hadde fri.

Processed with VSCO with f2 preset

Processed with VSCO with f2 preset

Det ble asiatisk nuddelsalat til lunsj

Processed with VSCO with f2 preset

Toppet med hallon/rabarberpai til dessert. Sønnen fikk verdens godeste kanelbolle (som jeg selvfølgelig smakte på).

Processed with VSCO with f2 preset

Fint orangerie om man vil sitte inne

Processed with VSCO with g3 preset

Avsluttet med å beundre det biologiske mangfoldet i Slottsträdgården.

Processed with VSCO with c1 preset

susannas_signatur