Loppisar och insikter

img_7175

Förra helgen blev en stor loppishelg. På lördagen vandrade vi runt mellan de många vackra gårdarna på St knut som passade på att hålla loppis när det var St knut-kalaset. Ofantligt tacksamt då flera av gårdarna hade sandlådor och gungor där kidsen kunde leka medan jag sakletade och fyndade. Träffade fina formfröken som jag länge följt på instagram och köpte en av hennes många fina ljusstakar. Farligt, hon sålde så mycket fint att man allra helst skulle vilja ta med sig alltihop hem i en kärra. Hembakade bullar och färskpressad äpplen såldes det också till min och barnens förtjusning. En hel trave med pippi och bamsepussel i trä fick också följa med hem.

img_7174

img_7177

img_7188

På kvällen blev det 30årsfest för en kompis och jag somnade nog vid 03 eller så och sen upp i ottan för att stå på barnloppisen i Folkets park. Har blivit lite av en tradition för mig och Moa att stå där tillsammans. Kaffe på termos, en stund utan barnen, säljer av den ständigt växande högen av urväxta plagg och fyndar såklart nya. Fiffigt deluxe! Köpte en overall till Viggo från polarn och pyret i superfint skick för 100 spänn.

Något helt annat. Ibland trillar insikter in från helt oväntade håll. Jag försöker just nu att bygga det liv jag alltid drömt om och känner mig som lilla knyttet i en muminbok, eller mer som skruttet som bara står och väntar på att ett modigt knytt ska komma. Jag har varit så fokuserad på att hitta något eller någon utanför mig själv som skulle kunna leda mig genom alla små hinder att jag tappat bort tron på mig själv. Cyklade hem till min svägerska för att möta upp sambon och barnen som var där och lekte med kusinerna. Hon har precis skiljt sig och bygger nu upp ett helt nytt och eget liv. Det bara föll över mig, som att komma till en glänta av ljus i skogen, jag kan också! Jag kan alldeles själv. Att vi alla oavsett om vi har föräldrar att hålla i handen eller ej ibland står inför saker som vi måste klara av själva. Det finns inga genvägar. Hon bjöd mig på pannkakor med sylt och grädde och kaffe med skummad mjölk. Jisses vad man har det bra egentligen! Såg en bonad på Drömmas instagram, ”all this and more”. Så enkelt men ack så fint. Att vara tacksam för det man har och ha tillit till att det kommer så mycket mer.

johanna

Share on FacebookPin on Pinterest

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *