Kanelbullens dag och den oändliga tiden

Gick från jobb igår och hade massor av idéer om vad jag skulle hinna innan hämtning men allt som blev var en stund på soffan och röjning av köket. Tack och lov för det, för då hämtade jag barnen och var sådär glad och peppig. Det där humöret när livet får hända utan att man trillar ner i ett katastrofhål. ”Vilken härlig dag” utbrast Viggo när vi cyklade till lekplatsen. Parkerade cykeln vid caféet intill lekplatsen och inhandlade kanelbullar som sig bör, helst skulle de ju bakas hemma men det hoppade vi gladeligen över. Tror att Edith satt ner i ca 25 sekunder sen var det bara att springa efter dem små rymmarna. Kaffet skvätte över kläderna, solen sken, barnen skrattade och det var en så himla fin stund. Som om det inte vore tillräckligt drömmigt fick Antonin skjuts av en klasskompis och mötte upp oss på lekplatsen. Jisses vad jag älskar min lilla familj!

img_7664

img_7655

Hur en fika på lekplatsen ser ut i verkligheten. Kaffet som flyttas runt och kallnar medan man jagar barn mellan rutschkana och gunga och bullen man trycker i sig medan man gungar en liten och löser världskriser med en större.

img_7652

Ibland jagar man drömmen om livet med tid så att man helt missar stunderna med tid men igår fångade vi den, tiden!

johanna

Share on FacebookPin on Pinterest

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *